mamastuff

Det slog mig här om dagen att jag har glömt bort hur det känns i kroppen att vara normal, att bara må bra och när man väl mådde lite sämre så kunde man göra något åt det.... Så är det inte längre. Nu är det bara till att vänja sig och gilla läget...

Jag prata med min mamma här om dagen och hon berätta att hon mådde illa genom Hela garaviditeten med alla oss tre systrar.. Det var inte precis vad jag ville höra och jag hoppas verkligen att det är som jag läst på några sidor att illamåendet kan släppa efter tre månader...

En annan grej som är små jobbig är det här med bakterier. Jag har sällan brytt mig om jag får i mig smutts och bakterier, men det måste jag börja tänka på lite mer nu... Bara det här med att skölja frukt och grönsaker innan jag äter dem. Mummsar på ett äpple nu och kom på att jag glömt skölja det...  shit happens....

imorgon, måndag, ska jag på första mötet på mödravårdcentralen och får lite mer info om kost och sånt..
Nästa besök blir i vecka 10 om en månad knappt.

Här om dagen mådde jag riktigt illa och stannade hemma från jobbet och bara sov. Jag vill inte spy heller även om det känns som att jag skulle kunna. Det är ju lixom inte lönt att spy om det inte är baciller i magen...

Nu till nästa problem... Tänk om jag inte alls är gravid.... ?

Jag har förvisso ALLA symtomer man kan ha och gjort ett test. Men det skulle kännas bättre om något profs kunde berätta för mig att jag är gravid.. Jag tror att jag känner som jag gör bara för att jag börjar gilla sittuationen på ett barn och det skulle ju vara tråkigt om det inte blir något barn...

Jag får snacka med barnmorskorna och då kommer jag nog sluta oroa mig om det...

Nu ska vi iväg och kolla på ett hus....


Så här ser embryot ut i vecka 7... sååå sööööt...