mamastuff

Ja, Det är inte såå illa längre. Jag mår inte riktigt lika mycket illa och kan ha stunder jag känner mig nästan normal. Jag är fortfarande lite tröttare än vanligt, men det är ju inte så illa.. Min bästa hobby är ju att sova. = )

Annars har det inte hänt så mycket mer. Tuttarna är inte lika spända, men de är ju endå störe än vanligt och jag måste nog börja leta nya bhar snart. Tjock är jag ju som vanligt, men jag tycker mig se ett litet annat put på fettmagen. = )

Imåndags var jag på inskrivning på mödravårdcentralen och fick träffa min barnmorska för första gången.
Vi hade bara ett litet kort möte på 20 minuter där hon gav mig lite broschyrer om vad jag får äta och inte äta.

Nästa möte blir 11 januari och då blir det hälsokoll.

Jag prenumererar på en tjänst från babycenter och får varje vecka ett mail om vilken vecka jag är i och vad som händer då, med mig, bebben och även andré.

denna vecka stod det så här.

Nu är embryot ungefär 1,25 centimeter långt (ungefär så stor som ett litet smultron) och har tydliga fingrar och tår med lite kvarvarande simhud emellan. Embryot rör sig i plötsliga perioder av intensiv aktivitet. Levern producerar massor av röda blodkroppar tills benmärgen har utvecklats och tar över den rollen.


Jag har alltså ett smultron i mig nu... = )

Snart kommer Ellis hit efter att ha varit hos barnmorskan och förhopningsvis fått reda på om det är en liten pojke eller flicka i magen på henne..

Vi ska fika lite här hemma och prata graviditet i massor..

Ha en fin fin dag.. Puss och kram

Det slog mig här om dagen att jag har glömt bort hur det känns i kroppen att vara normal, att bara må bra och när man väl mådde lite sämre så kunde man göra något åt det.... Så är det inte längre. Nu är det bara till att vänja sig och gilla läget...

Jag prata med min mamma här om dagen och hon berätta att hon mådde illa genom Hela garaviditeten med alla oss tre systrar.. Det var inte precis vad jag ville höra och jag hoppas verkligen att det är som jag läst på några sidor att illamåendet kan släppa efter tre månader...

En annan grej som är små jobbig är det här med bakterier. Jag har sällan brytt mig om jag får i mig smutts och bakterier, men det måste jag börja tänka på lite mer nu... Bara det här med att skölja frukt och grönsaker innan jag äter dem. Mummsar på ett äpple nu och kom på att jag glömt skölja det...  shit happens....

imorgon, måndag, ska jag på första mötet på mödravårdcentralen och får lite mer info om kost och sånt..
Nästa besök blir i vecka 10 om en månad knappt.

Här om dagen mådde jag riktigt illa och stannade hemma från jobbet och bara sov. Jag vill inte spy heller även om det känns som att jag skulle kunna. Det är ju lixom inte lönt att spy om det inte är baciller i magen...

Nu till nästa problem... Tänk om jag inte alls är gravid.... ?

Jag har förvisso ALLA symtomer man kan ha och gjort ett test. Men det skulle kännas bättre om något profs kunde berätta för mig att jag är gravid.. Jag tror att jag känner som jag gör bara för att jag börjar gilla sittuationen på ett barn och det skulle ju vara tråkigt om det inte blir något barn...

Jag får snacka med barnmorskorna och då kommer jag nog sluta oroa mig om det...

Nu ska vi iväg och kolla på ett hus....


Så här ser embryot ut i vecka 7... sååå sööööt...

Jag startar den här bloggen för att det känns som en vettig sak att dokumentera sin första graviditet.... Jag vet att jag efterår inte kommer att minnas alla de jobbiga sakerna för det är så jag funkar. Raderar allt som är dåligt och kommer bara ihåg det som är bra. Men som alla vet är det ju knappas bara bra saker som händer när man är gravid.


Jag har inte kommit så långt i mitt bullbakande och är nog i vecka 5 eller 6. Men jag börjar redan bli väldigt otålig. Tålamod är inte min starka sida och jag kommer nog tröttna minst 1000 ggr innan det är dags att ploppa ut en unge.


Redan innan jag tog gravtestet så visste jag att jag var gravid, det kändes så. Det började nog med att jag kände mig varmare. Man får tydligen en lite högre kroppstemperatur när man är gravid och det kändes. Någon dag efter det hade jag 2-3 dagar då jag kännde mig helt hög på lycka.. Helt utan att veta varför. En vecka innan jag skulle ha min mens blev mina bröst väldigt spända och ömma, så som de kan bli innan mens. Dock höll det i sig längre och jag passerade dagen då mensen skulle ha kommit.

Det gick nog en vecka till innan jag tog testet, mest för att bevisa för André att jag visst var gravid. Och som jag misstänkte så visade det ett +.  André fick kontrollera testet och läste all info som fanns för att inte missa något och försäkra sig att jag gjort rätt.


Jahaja. då är det väl så då, tänkte nog både jag och André.... Det går inte tänka så mycket mer. Även om vi är glada så är det inte så mycket man kan göra just nu, mer än att vänta och vänta.

Det känns lite gran som att man har fått en avi på posten. Man vet att man ska få hämta ut ett paket men man måste vänta till efter kl 16:00.

Förutom att tuttarna känns som att de ska explodera så är jag uppsväld över magen.. Det är hormoner som ställer till det har jag för mig. Så jag känner mig ruggigt fet och vet att magen som putar inte ens är själva bebisen utan bara gas och fett. inte så nice...

Jag mår lite illa på alla möjliga sätt oxå. Kan vakna på natten med magknip och behöva sitta på tryckeriet en kvart. Även lukter framkallar illamående som jag känner igen från min barndom.

Kaffe är nog det sista jag vill dricka och mina saffransbiscotti som jag bakat, har jag fått kasta.

För att undvika illamående så äter jag något litet och sen blire det bra... Min bästa kompis är nog blåbärssoppa och smoothies. Jag skulle nog kunna tänka mig lite glass nu oxå..

Idag har jag ätit frukost tre gånger var av två utav dem bestodd av rostade mackor med prickig korv och en skål med fil och musslie.

Lite flåsigare har jag nog oxå blivit, men det beror ju även på att jag är förkyld och at det ÄR jobbigt att pulsa i snö...


Ja det här var ju bara början.....To be continued...